Varje år utser Språkrådet nya ord till svenska språket som antingen uppstått under året – eller befintliga ord som i avsevärt högre grad har används under årets gång. Genom nätsökningar och insamlingar av artiklar sammanställer Språkrådet sin lista över nyorden. Bland orden finns i alla fall två ord som förknippas med döden. Vad säger det om vår samtid?
2017 hade både viralgranskning, killgissa och fejkade nyheter på sin lista över nyord. Men även ord som ”direktare” – en begravning utan ceremoni – och ”döstäda”. Den som följt den mediala debatten kan lätt dra slutsatsen att de tre förstnämnda orden är talande ord för året som gick. Viralgranskning pratades det mycket om och handlar framför allt om att träna människor i att vara källkritiska mot det som delas på sociala medier. Detta kopplas även till debatten om fake news, fejkade nyheter, som inte heller är ett nytt ord för svenskan, men som också blev ett av svenska språkets nyord 2017.
Att nyheter och åsikter kan ha en stark politisk agenda är inget konstigt. Vinklade nyheter och inramningar av händelser torde ha funnits så länge det funnits människor som pratat med varandra. Men genom epokerna har sanningsanspråket och vårt förhållningssätt till objektiviteten varierat. Vissa kallar tillståndet idag för ”post-sanning”, eller på engelska post-truth, och handlar om hur dagens människa står inför det filosofiska dilemmat om vad en sanning egentligen är för något – och om den överhuvudtaget finns. Samtidigt är sanningsanspråket större idag än för bara fem, tio år sedan.
Beröringsskräck, tidsbrist och ensamhet
Men ord som ”direktare” och ”döstäda” – vad säger det om vår samtid egentligen? Att begravas utan ceremoni är oftast kopplat till avlidna som inte har några släktingar eller anhöriga som kan stå för ceremonin. ”Direktare” är ett yrkesord, folk i branschen använder det helt enkelt för direktbegravningar. Och direktarna ökar stadigt i Sverige. Som vi redan skrivit om kan det bero på ett slags beröringsskräck inför sorgen; vi försöker professionalisera döden.
Ett annat svar är försvårad anhörighetsinvandring, som gör att många dör utan sina släktingar. I en globalt pressad omvärld sätts helt enkelt det mänskliga i andra hand, och låter folk dö utan att få hålla sina närmaste i handen. Begravningsceremonierna verkar minska även när det kommer till avlidna som har anhöriga. Det kan förmodligen kopplas till vårt alltmer sekulära samhälle, i kombination med tidsbrist. Något som Mats Bark, begravningsrådgivare, tycker är tråkigt.
– Ja, förr var det ju inget snack om att det skulle vara en begravning. Döden är en jobbig del av livet, men någon typ av ceremoni tycker jag hör till, säger Mats Bark. – SR.se
Döstäda är entreprenörer som utför rensningen från den avlidnas bostad i släktens ställe. Detta bör också ses som en kombination av tidsbrist, professionalisering eller beröringsskräck. Och att samhället erbjuder alla typer av varor och tjänster idag, som vore direkt opassande för bara ett par decennier sedan.